Är ju i Skellefteå i veckan, mamma och janne har styrt sin kos mot varmare breddgrader. Dom är framme i Phuket imorgon kl 9 typ. Inte avis, nej nej. Men jag har de mysigt här jag. Ska alldeles strax köra ner bilden till mormor och morfar för att sen fara tillbaka till Sandra och Julia. Men de är en sak som bekymrar mig, jag läste en av mammas tidningar. Där fanns de en speciell sida där sura tanter fick skicka in vad dom störde sig på. Har är jag, 22 år gammal och stör mig på att dom inte lägger mer pengar till vården men efter denna sida började jag tänka om. Dom hade alltså gjort inlägg om att dom hatade skäggaiga män och han som var julvärd förra året skulle inte sitta i rutan för att han just hade ett orakat ansikte. En annan uppmanade alla småbarnsföräldrar att följa hennes tycke om kläder. Barn ska inte klä sig som gamla gubbar och tanter, de var ju fruktansvärt och hemskt.

För alla er som läser denna blogg måste jag säga att jag nog är lite av en besvikelse. Jag har svikit svenska befolkningen (Eftersom alla läser min blogg) för att jag inte har skrivit på ganska länge. Men nu kan ni rycka upp er. Här kommer lite härlig läsning.

1. Ni som bara läser min blogg och inte läser tidningen och ser på tv så har ju Whitney Houston kastat in handuken och lämnat våran fördomsfulla värld. Just nu cirkulerar bilder på denna kvinna på Facebook där buskapet lyder "En knarkare dör, 100 miljoner gråter. 100 miljoner svälter ingen gråter." Sen är de ju självklart en bild på ett litet barn som man bara ser ben på. Då undrar jag ju en sak, alla som åker ner till utsatta länder för att hjälpa barnen, skrattar dom bara? Tycker inte dom att de är hjärtskärande eller åker dom bara ner för att dom vill sola och bada? Saken är ju den att vi självklart ska behandla folk lika (eller olika beroende på vilken situation man befinner sig i) och Whitney var inte mer värd än ett barn i Afrika. Sen är de ju även en politiker här i Umeå som har uppmanat allmänheten att sluta sörja Whitney för att hon knarkade och bidrog till sin dotters beroende. Då ska vi alltså dra en hårdragen slutsats om Whitneys död:

Barnen i Afrika är de mer synd om, men bara nu när uppståndelsen till Whitneys död är på tapeten. Sen kan vi gå tillbaka till våra vanliga själviska jag och mumsa semlor med familjen. Jag menar, barnen i Afrika vet ju inte ens vad en semla är och dom skulle förmodligen dö av denna fettbomb. 

Eftersom att Whitney var en knarkare var hon absolut inget värd, även om hon förmodligen skrivit sånger som berört många. Hon hade gjort ett dåligt val här i livet och då ska hennes familj och vänner inte gråta utan vara glada att hon dog. Hon är ju trots allt en knarkare och vad är en sådan MÄNNISKA värd?

2. Big Brother är igång igen. Deltagarna är speciella som alltid. Men istället för att lyfta fram de korkade och gnälla om dom måste jag säga att Petronella är den klokaste i huset. Hon verkar vara väldigt påläst och brinner för de hon tror på och hon har själv sagt att hon ska få någon i huset att bli vegiterian. Hade jag varit med hade hon förmodligen konverterat mig över till den sidan. Hon pratar om att köttindustrin står till stor del till att vi håller på att förstöra våran jord. Jag blir faktiskt lite nervös av att höra detta och vill absolut inte vara med om någon Day after tomorrow upplevelse. Jag hoppas hon blir kvar länge och vinner skiten! Petronella Persson, you go girl!!